“Det får inte finnas några klasskillnader…”
Signild Håkansson, bidragsansvarig på Folkbildningsrådet utvecklar sina tankar kring de nya kriterierna för statsbidrag för folkhögskolan
Det får inte vara några klasskillnader! (artikeln ursprungligen publicerad på nättidningen re:flex)
Elisabet Norin
Signild Håkansson
Re:flexredaktionens Elisabet Norin samtalar med Signild Håkansson, bidragsansvarig på Folkbildningsrådet. De nya reglerna för statsbidrag och det flexibla lärandet är samtalsämnet för dagen. Signild Håkansson är mycket bestämd:
EN: Folkbildningsrådets styrelse har fastställt nya kriterier för statsbidrag. Där står numera att folkhögskolorna ska erbjuda olika lärformer för att nå studerande med olika behov och öka tillgängligheten. Hur kommer det sig att man blivit så tydlig i skrivningen?
SH: Vi hade mycket diskussioner runt detta, bland annat kom frågan upp om folkhögskolor verkligen kan bedriva verksamhet utan att finnas på plats i form av fysiska möten. Det fanns också tankar om att sätta gränser, att bara en viss andel av verksamheten skulle få vara på distans. Nu blev det inte så. Det kändes fel att begränsa en viss typ av undervisning. Istället formulerades det så att varje folkhögskola ska erbjuda olika lärformer. Detta gäller från 2013, alltså i år. Vi har försökt förklara detta i skrivningen. Men bakgrunden handlar om hur man får större mångfald i undervisningsformerna på folkhögskolan. Det innebär alltså att alla skolor måste försöka sträva efter en större flexibilitet.
EN: Finns det nån tanke runt det här lilla ordet “ska” i statsbidragsvillkoren?
SH: Utan detta “ska” blir det inte ett villkor, men det innebär fortfarande att det finns tolkningsutrymme för vad man menar med lärformer. Det står att man ska kunna ge någon kurs, eller del av kurs, på distans, även om skolans huvudverksamhet är i form av skolförlagd utbildning. Vi förutsätter att skolorna har påbörjat sitt förändringsarbete och att man därmed i vissa situationer erbjuder undervisning också för de som inte kan uppsöka lokalerna helt eller delvis.
EN: I texten finns ingen deadline för när alla skolor ska ha infört detta. Finns det någon outtalad tanke om att inom ett visst antal år ska alla skolor ha alternativa utbildningar?
SH: I princip gäller detta från i år. Men vi kommer att följa upp via varje skolas årsredovisning där man ska beskriva hur man anser sig ha uppfyllt de här villkoren.
EN: I reglerna står också att det är viktigt med kursbeskrivning och kursdokumentation för de alternativa formerna. Vad är det? Är det också utvärderingen som du pratar om?
SH: Skolan måste kunna garantera att statsbidraget används på det sätt som man lovat att det ska göra. I den klassiska situationen kan man visa att man har lärare, klassrum, timmar och veckoschema. Då kan vi följa verksamheten och dess syfte. Om hela eller del av en kurs innebär att man inte träffar eleven blir det inte så tydligt hur statsbidraget används. Därför är det viktigt att verksamheten beskrivs tydligt. Hur går undervisningen till? Skolan måste kunna visa hur man har lagt upp kursen: så här jobbar lärare, så här sker de gemensamma uppgifterna, de enskilda uppgifterna. I och med att skolan går från en strukturerad arbetsform till en annan duger inte längre våra gamla mått. Med flexibelt arbete kan man inte utan vidare säga att det handlar om ett visst antal timmar i veckan; vi har att göra med en annan komposition. Den bör man kunna presentera. Det ska gå att följa upp lärarinsats och annat, som praktik, exempelvis.
EN: Under de senaste tio-femton åren har det skett en gradvis utveckling fram mot i år, när detta “ska erbjuda” gör att det inte längre går att komma undan. Man har erbjudit lärare och annan personal fortbildning på lite olika sätt under den tiden. Hur ser tankarna ut kring detta just nu? Hur ska man få med sig dem som ännu inte har tillägnat sig det nya sättet att arbeta?
SH: Det har funnits möjligheter att fortbilda sig inom flexibelt lärande under åren som gått. Vi har under lång tid avsatt särskilda stimulansmedel till de här arbetsformerna. Det är förstås viktigt att man fortsätter att nyttja dem. Formerna utvecklas också.
EN: I regeltexten står också att distanskurser kräver kontinuerliga och aktiva insatser från skolans sida för att stödja studiearbetet. Kan det innebära något annat i praktiken också, mer än bara bra lärare och handledare?
SH: Jag tycker att en studerande som läser på distans ska ha stöd på olika sätt i olika sammanhang. Det kan finnas kurativa insatser, eleverna ska möta skolledningen, det ska finnas tillgängliga resurser och pedagogiskt stöd, utöver läraren. Det finns en risk att verksamhet som bedrivs av en enda lärare i en situation där kursen inte är särskilt integrerad kan haverera. Det kan då dröja längre innan åtgärder sätts in. Det är dock min erfarenhet att man inte laddar distanskurser med lika mycket stöd. Förutom psykosocialt stöd kan det handla om kulturaktiviteter, gemensamt utbyte vad gäller studeranderätt och inflytande, och så vidare. Eftersom personerna inte finns i den fysiska miljön kan det krävas lite extra ansträngningar och planering från ledningen för att se till att de här deltagarna får lika mycket av skolans pedagogiska stöd som de som man ser framför sig på dagen. Omsorgen om deltagarna är ett kännetecken för folkhögskolan.
Likaså har vi ganska mycket resurser avsatta för den som exempelvis har språksvårigheter eller funktionsnedsättning. Då får man inte glömma bort att de här deltagarna ska ha lika mycket stöd som de som befinner sig på plats.
Folkhögskolan ska syssla med att ladda in det som är bra folkhögskola i distansundervisning och flexibelt lärande som i annan verksamhet. Man ska inte göra en dålig folkhögskoleverksamhet – och det gäller genomgående, inte bara distansundervisning. Det får inte vara någon klasskillnad, ingen kvalitetsskillnad! Lärartätheten ska vara minst lika hög som i övrig verksamhet, minst lika hög!
Vi vill komma ifrån det här antingen – eller. Med tiden ska det inte vara de skarpa gränserna, de olika formerna kan få gå i varandra och utvecklas tillsammans, flyta in i varandra. Flera lärare kan bli inblandade och göra olika moment. Annars blir det ju helt enkelt inte flexibelt lärande.